Ibland kan jag sakna detta - hetsen kring kroppar

Ibland kan jag sakna att gå in här och skriva. Jag måste erkänna att jag är en person som får fram precis det jag vill fömedla i text. Jag är ganska bra på att få fram budskapet liksom. Trivs med att skriva och nå ut till människor. Det hjälper mig också att bearbeta saker och det känns liksom lättare när jag fått ut det ur mitt huvud genom att skriva det.
 
Som jag nämnt innan så skulle bloggen ligga helt nere och jag skulle satsa helhjärtat på Youtube. Jag älskar fortfarande Youtube och älskar att redigera mina videos. Gillar att nå ut genom videos också. Men på ett sätt saknar jag att skriva. När jag inte har bloggen så blir det liksom inget skrivande alls vilket är lite tråkigt. Jag får inte min terapi liksom.
 
Har funderat under en tid på att kanske bara blogga lite ibland? Inte varje dag och kanske inte ens varje vecka utan bara blogga när jag känner att jag har något att förmedla? För jag saknar det väldigt mycket om jag ska vara ärlig. Vad tycker ni?
 
Hur som helst så känner jag att jag har en sak som jag väldigt gärna vill ta upp här och skriva lite mer om. I söndags la jag ut en bild på Instagram på mig själv i bara underkläder, ett vitt linne och utan BH. För i söndags tog det stopp för mig. Jag är så förbannad och besviken på hur samhället förstör oss människor. Väldigt många känner av det, inte alla men väldigt många.
 
 
Jag skrev följande text;
Såhär kan en kvinna se ut. Brösten behöver inte sitta under hakan och låren behöver inte vara helt utan celluliter. Är så förbannat trött på alla "inspobilder" som delas överallt på internet under hashtags som ‪#‎dreambody‬ ‪#‎lifegoals‬. Vad är ens en perfekt kropp?! Det är inte ovanligt att folk har kroppar som ser ut som min. De flesta ser inte ut som skyltdockor. JAG påverkas av hetsen och jag vet att många andra gör det också. Jag kämpar dagligen med att acceptera mig själv som jag är, att jag också förtjänar att bli älskad - precis som jag är. Men det är tamigfan inte lätt när man hela tiden matas med andra kroppsideal. Utan att ens veta om det. DET ÄR OKEJ ATT SE UT SÅHÄR! Visst?!
 
JA, jag har fått nog. Vart jag än tittar så möts vi av det. Det där tysta som påverkar oss så extremt mycket varje dag. Det har påverkat mig och gör fortfarande. Men i söndags slog det mig; vad är det jag håller på med? 
 
Sedan jag började gå upp mycket i vikt för ca. 5 år sedan så hade jag aldrig kunnat ana att jag skulle stå framför denna spegeln 5 år senare och ta en bild på mig själv såhär. Jag gjorde det bara för att visa alla att det är okej. Det är okej att se ut som man gör. Det är okej att vara stor, jag har lika stor rätt att visa hud som alla andra smala och brunbrända tjejer där ute. För såhär ser jag ut. Såhär kan en tjej/kvinna se ut idag. 
 
Jag har mått extremt dåligt psykiskt under 5 år på grund av min övervikt. Jag har fortfarande fruktansvärda komplex för min kropp vilket gör att jag avstår mycket för att jag skäms för hur jag ser ut. Jag måste dock säga att jag kommit en bit på vägen, annars hade jag aldrig vågat lägga ut en sån bild på mig själv. Det har varit så illa att jag på fullaste allvar övervägt att börja spy upp maten för då fick jag åtminstone njuta av maten först men jag skulle inte gå upp i vikt av den. Hela mitt liv och tankesätt att bestått av att tänka på mitt utseende och min vikt. Det har styrt hela mitt liv. Utan att överdriva. Jag har suttit hemma och tänkt på vilka saker jag skulle kunna göra och köpa om jag bara gick ner i vikt. Har liksom suttit hemma och väntat. För att inte prata om alla misslyckade bantningsförsök. Varenda försök har jag stressat fram. Känt att jag MÅSTE gå ner i vikt, annars fortsätter jag vara en människa på denna jord som går runt utan innehåll. För det har jag varit. Helt tom.
 
Om jag ska vara ärlig så vet jag inte varför allting ändrades i söndags. Jag har väl kommit till en gräns där jag känner "fuck it". Jag har bara ett liv. Varför ska jag gå runt och skämmas för att jag är jag? Ska jag verkligen ägna kanske ytterliggare 5 år på att bara gå runt och nojja och må dåligt psykiskt? Nej, det vill jag inte.
 
Jag förstår nu hur mycket jag har påverkats av allt ytligt där ute. Bloggare, reklampelare, klädesmodeller, instagramkonton och reklamen på TV:n. Allting bara "matar" oss med hur vi BORDE se ut och hur man ska se ut för att vara riktigt jävla snygg. Man ska helst vara vältränad med solkysst hud och ett förbannat långt och tjockt svall på huvudet. ÖRK. Det står mig upp i fucking halsen alltså. Vad är ens rätt och fel?! Sök på hashtagen #lifegoal själv så får ni se. Plutande rumpor och platta magar. För det är ju så man ska se ut för att ha lyckats i livet. 
 
Vi måste tillsammans försöka ändra synen på kroppar. Jag vet att många där ute nästintill svälter sig för att "passa in" och det är hemskt. Folk förstörs psykiskt av all denna hets. EN KROPP ÄR EN KROPP och den får se ut hur fan den vill! ALLA kroppar är fina. Jag har bukfett, inte superstudsiga bröst och en massa celluliter men jag vågade följa hjärtat och protestera genom att lägga ut bilden på Instagram och Facebook. För att visa att det inte finns rätt och fel. Det finns inget som är perfekt. Vi måste hjälpas åt att kämpa mot detta.
 
Vill passa på att också skriva att jag såklart inte uppmuntrar att man ska äta dåligt och käka massa socker som jag gör. Absolut inte. Såklart uppmuntrar jag folk att äta det som får en att må bra men det jag vill få sagt med denna texten är helt enkelt att hetsen kring kroppar måste upphöra. Vi ska vara stolta över oss själva och passa på att njuta av livet. Vi har bara ett. Tillbringa då inte hela livet på att må dåligt över dig själv. VI ÄR FINA PRECIS SOM VI ÄR ♥
 
 

Ny video uppe!

 
Se till att följa mig på Youtube istället! Försöker uppdatera med en video i veckan :)
Klicka HÄR för att komma till min kanal!
 
 
Upp